Vårvinter på västkusten. Från ovan: salskrake, bläs- & gräsänder, vitvingad trut och vittrut.
,Det är något speciellt med den här riktigt tidiga våren. När vintern börjar gå till ända och de första vårtecknen dyker upp, krokus, snödroppar och tussilago. Landskapet är sparsamt färgsatt i grått, beige och den bleka fjolårsgrönskan utgör den starkaste färgklicken. Då börjar de första vårfåglarna komma. Sånglärka, stare och tofsvipa. Ute vid kusten börjar änderna anlända. Hanarnas färgstarka praktdräkter är aldrig så läckra som de är i det bleka vårvinterlandskapet.
I lördags var det exkursion med studiecirkeln. Vi mötte våren på västkusten, närmare bestämt kring Varberg. Getteröns naturreservat bjuder på fantastiska ängsmarker, vassar och öppna vatten bara ett stenkast från Varbergs centrum. De lite tåligare änderna börjar redan anlända från relativt närbelägna övervintringsområden. Parbildningen sker under vinterhalvåret, så nu på vårvintern har hanarna anlagt sina vackraste praktdräkter.Vi räknade in gräs-, bläs-, stjärt- och snatterand, liksom kricka och salskrake. En ung havsörn jagade över bassängen och ett tjugotal snösparvar födosökte på de betade strandängarna.
En annan fågelkategori som hör vårvintern till på västkusten är de arktiska trutarna. Vittruten är en regelbunden men sällsynt gäst från den ryska tundran. Den vitvingade truten är en än mer ovanlig gäst från Grönland och arktiska Kanada (se förra inlägget). Båda skiljer sig från andra europeiska trutar på helt ljus vingspets. Men i övrigt är dessa två arter helt olika personligheter. Vittruten är stor, grovnäbbad och ser nästan arg ut. Den vitvingade är liten slank och långvingad, med liten nätt näbb och en "vänlig" uppsyn. Vi hade turen att få se en vittrut vid Getterön och en vitvingad trut vid Träslövsläge.
