Aftonfalk utanför Vetlanda

                                         Aftonfalk (hona) utanför Vetlanda 25/5. Foto: Ola Österström


Vårens framskridande fortsätter och grönskan har nu blivit ymnig. En tur till sommarstugan gav mig och min fru tillfälle att åka till Vetlanda och titta på den aftonfalk som observerats där. Upplanda reningsdammar heter lokalen och representerar ytterligare ett välkommet försök att kombinera vattenrening med anläggandet av våtmarker för att gynna biologisk mångfald. Vi hade tur och kunde njuta av den vackra aftonfalk-honan som jagade jungfrusländor över dammarna.

Aftonfalken är en sällsynt men regelbunden besökare i vår land under fr.a. senvåren. Arten häckar på stäpp, skogsstäpp och i jordbrukslandskap, t.ex.  anslutning till betesmarker, i Östeuropa och Centralasien. I Europa finns huvuddelen av beståndet i Ryssland och Ukraina, men arten finns även i Ungern, Bulgarien och Rumänien. Aftonfalken är en utpräglad långflyttare som övervintrar långt ned i södra Afrika, t.ex. i Sydafrika, Botswana och Zimbabwe. En lång resa som kan vara nödvändig för en utpräglad insektsätare som denna lilla falk.

Aftonfalken -på väg att bli än mer ovanlig?
Oroväckande nog finns tydliga tecken på minskning av flera betydande populationer, både i Europa och i Asien. Det europeiska beståndet på 26 000 - 39 000 par har minskat kraftigt sedan 1970-talet. Detta gäller i synnerhet nyckelpopulationerna i Ryssland och Ukraina.I Ungern har beståndet minskat från 2000-2500 par i slutet av 80-talet till 600-700 par i början av 2000-talet. Aftonfalken hotas av intensifiering av jordbrukslandskapet, användning av pesticider för att bekämpa insekter och minskad betesdrift. Likt andra falkar bygger arten inte något eget bo utan flyttar ofta in i ett risbo som råkor har byggt. Råkan är också en fågel som är knuten till det öppna landskapet och häckar i kolonier i träddungar och alléer i slättbygder. Det är vanligt att en koloni av aftonfalkar tar över bon i en råk-kolloni. Men när dessa träddungar röjs bort, i strävan att göra åkrarna allt större, försvinner viktiga häckningsplatser.

Arten klassas globalt som Nära hotad (Near threatened) på grund av den kraftiga minskningen under de senaste årtiondena. Även om det finns viktiga populationer i stäppområden ai Centralasian som är stabila finns anledning till oro. Flera andra av stäppens fåglar har haft kraftigt minskande populationer, t.e. stäpphök, stäppvipa och svartvingad vadarsvala.

Birdlife -fakta om aftonfalken

Spansk sparv 19/5 Ny art för landet!

I söndags förmiddag fick jag larm om en spansk sparv i en trädgård i småländska Rydaholm. Skådare var på plats och eftersökte fågeln, som enligt uppgift observerats under morgonen och kvällen innan. Jag och min fru bestämde oss snabbt vart vi ville styra söndagsutflykten. Men väderförutsättningarna var inte de bästa. I det ihållande regnet var fågelaktiviteten minst sagt dämpad. När vi var på plats var det redan ett 50-tal personer som hunnit fram. Våra blickar riktades mot den fågelmatning där fågeln hade setts tidigare. Efter dryga halvtimmen lättade regnet och himlen blev ljusare. Då plötsligt ropade någon från andra sidan huset. "Där är den!" Benen på ryggen och upp med tubkikaren. Där satt den, i toppen av det blommande körsbärsträdet!  Sveriges första fynd av spansk sparv. En art som normalt är stannfågel eller kortflyttare i jordbruksbygderna i östra Medelhavsområdet. Den spanska sparven tillhör sparvfinkarnas familj och släktet Passer, som även innefattar gråsparv och pilfink. Foto: Ola Österström

Öland 18/5

Exkursion med min studiecirkel till Öland lördag 18/5 bjöd på fint väder och en fin blandning av fåglar. Vid Skärlöv på sydöstra delen av ön fotade jag denna lundsångare som bjöd på sång och poserade i grönskan. Lundsångaren är en av de riktigt sena flyttfåglarna som brukar dyka upp hos oss först i månadsskiftet maj/juni. Det är en östlig art som vandrat in i vårt land under de senaste årtiondena. I östra Sverige befinner sig arten i den västra kanten av sitt utbredningsområde. I vårt land är den mest regelbunden på Gotland. Foto: Ola Österström.  

Mitten av maj

Sångarna är en fågelfamilj som är obekant för många och det finns flera orsaker till det. De är små och ofta ganska anspråkslöst tecknade och de håller sig väl dolda i vegetationen. De är utpräglade insektsätare (även om några arter inte drar sig för att knipa ett bär emellanåt). Det gör att de måste ge sig iväg långt, till tropiska Afrika, för att hitta ett tillräckligt födounderlag för att klara vintern. Liksom övriga tropikflyttare medför detta att de kommer tillbaka till häcklokalerna i Nordeuropa sent under våren, när grönskan redan blivit frodig.

Två vanliga sångare, som ofta finns runt husknuten, är svarthätta (överst) och trädgårdssångare (underst). Får man se dem är de inte så svåra att känna igen. Trädgårdssångaren utmärker sig genom att sakna distinkta karaktärer och stöter mest i brunt och beige. Svarthättan har en svart (hane) eller röd (hona) hjässkalott. De båda arternas sång kan dock te sig likartad. Men om man lyssnar på dem några gånger på de pladdrande stroferna utmärker sig rösterna som två olika instrument som spelar samma melodi. Svarthättan har ett silverklart flöjtande och trädgårdssångaren ett lågmält pladdrande. Se länkarna nedan:

Svarthätta
Trädgårdssångare

Tidiga maj

Under första halvan av maj har flertalet av de sena tropikflyttarna anlänt. Vi väntar dock fortfarande på de allra sista. De fåglar som anlände i april har nu börjat komma igång med häckningen. Stenskvättan (överst) kan man hitta i de flesta typer av öppna marker, gärna där det finns stenmurar att bygga bo i och blomsterrika kantzoner. Rik flora innebär ofta en rik insektsfauna. Det betyder välfyllt skafferi för stenskvättan!

Den bruna kärrhöken är en rovfågel som har haft en positiv populationstrend den senaste tiden. Övergödning, med igenväxning som följd, har sannolikt gynnat arten. Den trivs nämligen i vegetationsrika sjöar och träsk. Hanen är vackert tecknad. Undertill är kroppen brunaktig och vingundersidan ljus med svarta vingspetsar.

Sena april

Efter en lång vårvinter, med ganska lite som händer ute i fågelmarkerna, har äntligen tropikflyttarna börjat komma tillbaka. Lövsångare, gransångare, svarthätta och ladusvala är några av de arter som började anlända innan april månads slut. Här lövsångare, Öland, augusti 2001.

Lövsångaren är den vanligaste fågeln i Sverige med ca 16 miljoner par. Lokalt är det dock bofinken som intar förstaplatsen. Lövsångaren och bofinken kan båda höras denna tid på året, från nästan varenda träddunge och buskage. De båda arternas sång är lite snarlik i strukturen. Men tonen, eller rösten, är annorlunda. Lövsångaren har en klar flöjtande, lite vemodigt fallande strof, medan bofinken har en mer tjattrande sång, med en klar "knorr" på slutet.

Jämför bofinkens och lövsångarens sång här:

Bofink
Lövsångare