Invasion av bändelkorsnäbb

Två hanar av bändelkorsnäbb. Övre bilden tagen 2011 och nedre bilden i år. Foton: Ola Österström


I fågelvärlden finns som hos många andra organismgrupper födogeneralister och födospecialister. Det som kännetecknar specialisten är att den är specifikt inriktade på en födokälla. Generalisten däremot är mer mångsidig när det gäller valet av föda. Talgoxen och grönfinken är två generalister som vid fågelbordet i hög grad tar vad de kommer över. Bland specialisterna märks flera ugglor som är specialiserade på lämlar (t.ex. fjälluggla) eller smågnagare (t.ex. pärluggla). En fågelgrupp där specialiseringen gått särskillt långt är korsnäbbarna. I Skandinavien finns tre arter av dessa utpräglade barrskogsfinkar. De tre arterna är specialiserade på kottar och frön av varsitt trädslag. Den mindre korsnäbben (som är vanligast) är knuten till gran, den större korsnäbben till tall och bändelkorsnäbben till lärk. Specialisterna är ofta vad man kallar invasionsarter. Det betyder att vissa år utvandrar dessa arter i stor omfattning, långt utanför det normala häckningsområdet, beroende på att arternas speciella födokällor sviker.

Bändelkorsnäbben har en nästan cirkumpolär utbredning, framförallt knuten till lärkförekomster i den nordliga taigan. Ett relativt litet antal par häckar årligen i norra Sverige och arten är inte ovanlig i Finland. Men det är i Ryssland som bändelkorsnäbben har sin huvudsakliga europeiska förekomst. Som en anpassning till sin speciella födonisch häckar alla korsnäbbar tidigt på säsongen för att pricka in barrträdens frösättning. Det innebär att korsnäbbarna börjar röra på sig tidigt, redan under högsommaren. Sommaren och hösten 2011 omfattades hela Sverige av en mycket stor invasion av bändelkorsnäbb. Året därpå konstaterades häckningar ända nere hos oss i Småland. I år har vi haft ett liknande uppträdande som under 2011. I Växjö har arten bland annat rapporterats från Kungsvägen vid Mariakyrkan och en liten flock finns fortfarande vid Evedal.

Sveriges ornitologiska förening (sofnet.org) rapporterar att första gången bändelkorsnäbben beskrevs i Sverige var 1786 i samband med en mycket stor invasion. Det förefaller även vara de omfattande invasionsrörelserna som etablerat den lilla isolerade population som häckar på den karibiska ön Hispaniola, flera hundra mil från artens övriga utbredningsområde.

Har du aldrig sett en bändelkorsnäbb så finns fortfarande chansen! Två karmosinröda hannar med karaktäristiska vita vingband lyser upp höstmörkret i lärkträden vid Evedal, likt granna julgranskulor. Du uppmärksammar dem lätt på lätet som kan liknas vid en tutande leksakstrumpet.

Bändelkorsnäbbens läte på Xeno-Canto

Höst på Öland

Dvärgbeckasinen (två översta bilderna) sågs fint från gömslet på Ölands södra udde. Fyren Långe Jan är ett landmärke här nere. Med sina 42 meter och 197 trappsteg är den Sveriges högsta fyr (nedersta bilden).

Klockan 05.00 i lördags bar det iväg med studiecirkeln till Öland. Väderprognoserna visade klart väder och nordostvind som under dagen kunde vrida över till ost. Bra läge att titta på sträck tänkte vi. Vi var på plats vid södra udden strax efter gryningen och såg ejderflock på ejderflock sträcka förbi. Men häftigast var en ung pilgrimsfalk som kom insträckande från havet med ett byte i klorna. Den svepte in över stranden och satte sig ned och började äta. Det vackra vädret höll i sig hela dagen och vi hann med att se den unga tuvsnäppa som hållit till vid Västerstadsviken några dagar. Tuvsnäppan häckar på den arktiska tundran, både i Sibirien och i Nordamerika. Nordamerikanska populationer flyttar ned till Central- och Sydamerika för att övervintra och sibiriska populationer flyttar bland annat ned till Australien. Normalt har de alltså inte vägarna förbi Sverige. Ändå är tuvsnäppan en relativt regelbunden raritet, då några fynd görs varje år hos oss.

I söndags blev det återigen en tur ned till södra Öland (nedersta bilden), denna gång i sällskap av min fru. En bra promenad från landsvägen ned över strandängarna till Segerstads fyr bjöd på verklig höstkänsla. Det var mulet, lite fuktigt och ostanvinden drog in från havet. Rödhakarnas orangeröda bröst lyste ikapp med de gulnande höstlöven. Kungsfåglar klängde i vägkanternas örter som är rika på feta frön och fortfarande en del insekter. En brunsångare hade larmats ut från området kring fyren. Men tyvärr blev upptäckarna ensamma observatörer av denna raritet. Däremot bjöd Ottenby-området på mycket spännande. En taigasångare, hemmahörande i den ryska taigan, visade fint upp sig vid Ottenby kungsgård och blev dagen art för min del! I Gäddviken räknade vi in 37 snatteränder och 11 tundrasvanar  och från gömslet söder om restaurang Fågel Blå fick vi fina obsar av den svårsedda och ganska ovanliga dvärgbeckasinen (två översta bilderna). Denna lilla vadare är en ganska ovanlig häckfågel i norra Sverige. Men det finns faktiskt en liten tynande population även i södra Sverige. Arten är svår att se, men under senvåren kan den som befinner sig vid någon av häcklokalerna höra dess speciella spelläte. Det låter som en häst som galopperar över en träbro (se nedan). En riktigt fin helg blev det!

Dvärgbeckasinens läte

Mallorca 18-25/6 del IV (Några fågar till)

Rödnäbbad trut (överst), dvärgörn av ljus morf och styltlöpare (längst ned) var några av alla häftiga fåglar vi såg på Mallorca.

Den rödnäbbade truten beskrevs som en av världens sällsyntaste havsfåglar i boken Skydda fåglarna (Schreiber, m. fl. 1988). Då var den globalt utrotningshotad och rödlistad. Under de senaste årtiondena har den ökat betydligt i antal. Det anses bland annat bero på att den gynnats av det icke hållbara fiske som bedrivs i Medelhavsområdet. Utanför Ebrodeltat i Spanien dumpas fiskrens och annat avfall överbord, till gagn för denna och andra havsfåglar. Över hälften av världens rödnäbbade trutar häckar vid Ebrodeltat. Det födounderlag som fiskenäringen erbjuder är sannolikt av stor betydelse. Men fisket, framför allt långlinefisket, utgör också ett allvarligt problem. Många havsfåglar dränks då de fastnar i långlinornas krokar. Jag nämnde i tidigare inlägg att fisket är ett hot mot den baleariska liran. Trycket på Medelhavets fiskpopulationer är stort. Vad händer när fisket effektiviseras samtidigt som dess omfattning ökar? Helt klart är Medelhavets ekosystem av känslig natur och noggrann populationsövervakning är viktig för att kunna hitta en hållbar fiskekvot. Kanske kan den rödnäbbade truten fungera som en indikator?

Idag klassas arten som nära hotad och har en världspopulation på drygt 20 000 par. Den häckar på klippöar och i Ebrodeltat på sandstränder. Den är i det närmaste endemisk i Medelhavsområdet och är fortfarande en exklusiv fågel och alltid ett uppskattat möte. Vi hade turen att få bekanta oss med den rödnäbbade på bara två meters håll på badstranden vid Port de Pollenca!

Dvärgörnen är en sydeuropeisk rovfågel som man ofta träffar på i kuperade landskap. Här lever den av smågnagare, reptiler och mindre fåglar. Den är i storlek ungefär som en vråk, men är närmare besläktad med hökörnen. En spännande aspekt hos dvärgörnen är att den förekommer i två olika morfer (faser), en ljus (bilden ovan) och en mörk. Morf, eller fas, är ett begrepp som ofta används om en tydligt urskiljbar färgvariant, som inte är knuten till kön eller geografisk utbredning. Den mörka morfen av dvärgörn kan vara till förväxling lik den bruna gladan som är vanlig i Sydeuropa. Men örnen saknar den ganska tydligt V-formade stjärt som den bruna gladan har. På Mallorca såg vi dvärgörn i den vackra Boquer-dalen och kring den spektakulära Cuber-reservoaren uppe i bergskedjan Tramuntana.

Styltlöparen är en riktig karaktärsfågel i flera olika typer av våtmarker. Med sina långa ben kan den vada i vatten som är för djupt för de flesta andra släktingar. En typisk Medelhavsart som är lätta att se och som dessutom är lätt att känna igen på sina proportioner, sin tunna svarta näbb och sin svartvita dräkt.

Läs mer:

Rödnäbbad trut - Birdlife

Artikel Långlinefiske - havsfåglar

Referens

Schreiber, R.L., Diamond, A.W., Nilsson, S.G. & Ulfstrand, S. 1988. Skydda fåglarna. Streiffert, 384s.

Mallorca 18-25/6 del III (Albufera)

Huvudkanalen som förbinder våtmarken med kusten (överst), samt kamsothöna (mitten) och kohäger, två karaktärsarter på lokalen. Foton: Ola Österström

Den mest välkända fågellokalen på Mallorca är utan tvekan den fina våtmarken Albufera. Den är belägen nära kusten, längs vägen mellan Alcudia och C´an Picafort. Detta är helt klart en av de finaste våtmarkerna i medelhavsområdet. De vidsträckta vassarna hyser Spaniens största population av kaveldunsångare och några av regionens sällsyntaste fåglar har hyfsade bestånd, t.ex. purpurhöna, kamsothöna och marmorand. De förra två har med människans hjälp återkoloniserat våtmarken, medan den senare kommit tillbaka som häckfågel på egen hand.

Våtmarksområdet utgörs av en tidigare lagun som avskärmades från havet av ett bälte med sanddynor. Med tiden fylldes området av sediment och gav upphov till den mosaik av vassbälten, dammar, dybankar och kanaler som idag hyser en mycket stor biologisk mångfald. Drygt 1700 hektar är skyddade i S`Albufera Natural Park. Här finns t.ex. 29 fiskarter och 8 arter fladdermöss. Vi kunde redan under vårt första besök räkna in samtliga europieiska hägerarter och bland annat flera purpurhönor, marmorand, kamsothöna, tjockfot, styltlöpare och en hastig obs av en kaveldunsångare.

Läs mer: S´Albufera Natural Park

Mallorca 18-25/6 del II (Formentor)

Formentorhalvön, nordvästra Mallorca, bjuder på storslagna vyer. Här arbetar man med att skydda den hotade baleariska liran (näst längst ned) och här kan man beskåda mästerflygaren eleonorafalk (längst ned). Foton: Ola Österström

Med boende hela veckan i vackra Port de Pollenca hade vi utsökta tillfällen att besöka några av de mest intressanta platserna. En av mina favoriter var Formentor-halvön som sticker ut som en bergig landtunga i nordväst. Här rullade vi sakta fram på slingrande bergsvägar med hårnålskurvor där man nästan möter sig själv. Hisnande lodräta klippor stupar ner mot det kristallklara vattnet. Längst ut ligger fyren. Det är något speciellt med fyrar tycker jag. De finns alltid på spännande platser, de yttersta uddarna, de mest otillgängliga öarna och på karga och vindpinade kuster.

Men naturligtvis var det fåglarna som lockade mest.  Från två av utsiktsplatserna längs vägen ut på halvön fick jag underbara observationer av två av de mest exklusiva fågelarter Medelhavet har att erbjuda, eleonorafalk och balearisk lira. Eleonorafalken häckar med ca 15 par på Formentor. De kommer tillbaka från övervintringsområdena i Östafrika och Madagaskar redan i april men börjar inte häcka förrän under sensommar/tidig höst. En anpassning till att skapa bästa möjliga födounderlag åt ungarna då flyttfågelstråken över Medelhavet är som mest intensiva i september. En tidig morgon stod jag vid den sista utsiktsplatsen innan fyren (km 16,8) och så hur falkarna med akrobatiska flyguppvisning jagade insekter på ett nästan lekfullt sätt. En av falkarna störtdök som ett stridsflygplan bara några meter framför mig. Jag kunde till och med höra vinddraget...

Den baleariska liran är om möjligt än mer exklusiv. Lirorna är nära besläktade med albatrosserna och likt dessa tillbringar de nästan all sin tid ute på havet. Det är egentligen bara under häckningssäsongen lirorna behöver uppsöka land. Oftast väljer de skrevor och håligheter i otillgängliga branter eller på isolerade öar som boplatser. Den baleariska liran är endemisk för Balearerna och klassas av internationella naturvårdsunionen IUCN som akut hotad (critically endangered). Den har minskat katastrofalt under de senaste åren och har redan sedan tidigare ett mycket begränsat häckningsområde. De viktigaste hoten är introducerade däggdjur såsom råttor, katter och genetter. Dessa utgör ett hot mot ägg och ungar. De vuxna fåglarna hamnar ofta på krokarna när långlinefiske tillämpas i området. En nyligen genomförd sammanställning visar att det ibland kan röra sig om hundratalet individer som fångas vid ett enda tillfälle. Lyckligtvis pågår arbete på bland annat Formentorhalvön med att skydda, studera och sprida information om arten. Så förhoppningsvis kan vi även i framtiden få njuta av denna tuffa lilla havsfågel på våra semesterresor till Balearerna.

Läs mer: Balearisk lira, BirdLife International

Mallorca 18-25/6 del I (Palma)

Varje tid har lämnat sina avtryck i Palma. Katedralen (överst) frå 1200-talet, hotellkomlexen i stadens utkanter från 60- occh 70-talen (mitten) och stora klädkedjan H&M från de allra senaste decennierna.

Foton: Ola Österström

Vad känns inte bättre än att börja sommarlovet med en resa? Så tänkte jag i våras och bokade in min fru och mig på en charter till Mallorca första lediga dagen efter terminsavslutningen. Vi hämmtade ut vår hyrbil direkt på flygplatsen vi anlände till och var sedan fria att utforska denna spännande ö på egen hand.

Av Mallorcas bofasta befolkning på drygt 600 000 invånare bor över hälften, ca 325 000, i Palma på sydkusten. Medelhavsområdet har en lång historia och flera olika folkgrupper har haft större eller mindre inflytande under årens lopp, Balearerna inte undantagna. I ögruppens största stad finns spår av svunna tider, så som den stora katedralen som började byggas redan under 1230-talet. Men här finns även omfattande sentida bebyggelse och pågående exploateringsprojekt. I stadens utkanter tornar betongkomplexen från 60-talet upp sig och vittnar om turist-boomen under andra halvan av 1900-talet. Det var detta storskaliga turistinflöde som gav ön dåligt rykte som ett överexploaterat och skränigt semestermål med överfulla nattklubbar och restauranger som serverade svenska köttbullar. Under denna tid började dessutom mer avlägsna resmål konkurrera om turisterna. Detta var vändpunkten som fick myndigheterna att reagera. Skulle Mallorca leva kvar som ett seriöst alternativ krävdes åtgärder för att vända trenden. Den natur som dittills inte exploaterats skyddades som t.ex naturreservat och den förklarades otillgänglig för byggnation. Vissa av de mest vanprydande hotellkomplexen revs. Sedan 90-talet har den naturinriktade och mer miljövänliga turismen ökat. För bland annat vandrare, cyklister, fågelskådare och golfare finns förutsättningar för fantastiska upplevelser.

Storstaden Palma har även hängt med i de senaste förändringsvindarna som blåst över Europas städer. Trafiken har begränsats i delar av innerstaden och gågator har skapats. Gallerior och multinationella kedjor som McDonalds, H&M, C&A och Starbucks coffee finns representerade. I stadens utkanter, lättillgängliga från motorvägarna, finns köpcentran och varuhus. Kort sagt, i Palma finns avtryck av nästan varje kultur som influerat ön.

NA12D på Öland 29-30/5

Tre minibussar och Katedralskolans caddy styrde kosan österut strax efter åttan på torsdagsmorgonen. Resans första lokal var Hagby hamn ca 2 mil söder om Kalmar. Eleverna fick lite grundläggande insikt i vad en äng är och vilken betydelse slåtter och bete har för den biologiska mångfalden. Rödbena och större strandpipare spelade och vi avnjöt vårt fika med utsikt mot havet.

Framåt eftermiddagen nådde vi Möckelmossen, mitt ute på Stora Alvaret mellan Resmo och Stenåsa. Här delade vi in oss i grupper och cirkulerade mellan tre stationer där Alvarets kemi, geologi och biologi studerades. S.t Pers nycklar, ölandssolvända och bergskrabba blommade fint och här fick man tillfälle att förstå den speciella öländska berggrunden tillsammans med Ingmar och vad pH och alkalinitet innebär tillsammans med Kim. Därefter fick det kreativa skapandet ta över och eleverna fick prova på att fotografera, läsa poesi, måla akvarell eller ägna sig åt musik, inspirerade av det storslagna karga hedlandskapet.

Halva gruppen sov över på Ås vandrarhem  och halva gruppen tältade vid Näsbybadets strand, strax öster om Ottenby lund. Men vi samlades alla först vid vandrarhemmet för korvgrillning och lekar. Sedan blev det poesi i solnedgången vid Näsbybadet, med vågornas brus i bakgrunden.

Fredagsmorgonen bjöd på mäktig fågelsång i Ottenby lund för de morgonpigga. En brun glada visade upp sig fint över lunden. Visst var myggorna jobbiga inne i lövskogen, men det kompenserade den rika kören fåglar, från den fiol-klingande härmsångaren till rosenfinkens "please to meet you". Ottenby fågelstation blev ett kärt återseende för mig. Det kändes fantastiskt att få sitta vid ringmärkarbordet och visa upp trädgårdsångare, gransångare och rödstjärt för en trevlig och intresserad grupp Katedral-elever. Vid Ölands södra udde ser man havet i tre väderstreck och utanför sydudden fick vi ypperliga tillfällen att jämföra gråsäl och knubbsäl.

Senvåren kan ibland bjuda på sällsynta gäster från söder och öster. Det händer ibland att tropikflyttande fåglar flyger lite för långt och påträffas i norra Europa. Det var sannolikt vad som hänt den rödhuvade törnskata som jag fick larm om denna morgon. De elever som var intresserade fick följa med mig för att försöka få se denna raritet, medan de andra åkte före till Eketorp för att värma pannkakorna. Efter ca 10 minuter satt törnskatan där på staketet. Stiligt tecknad i svart och vitt och med lysande faluröd hjässa. Vi kunde alla se fågeln i tubkikare tills vi var nöjda. Kanske smakade pannkakorna lite extra gott när vi kom tillbaka...

Mätta och belåtna fick vi resa tillbaka i historien för att få en inblick i hur livet kunde te sig under järnålder och medeltid på södra Öland.

Aftonfalk utanför Vetlanda

                                         Aftonfalk (hona) utanför Vetlanda 25/5. Foto: Ola Österström


Vårens framskridande fortsätter och grönskan har nu blivit ymnig. En tur till sommarstugan gav mig och min fru tillfälle att åka till Vetlanda och titta på den aftonfalk som observerats där. Upplanda reningsdammar heter lokalen och representerar ytterligare ett välkommet försök att kombinera vattenrening med anläggandet av våtmarker för att gynna biologisk mångfald. Vi hade tur och kunde njuta av den vackra aftonfalk-honan som jagade jungfrusländor över dammarna.

Aftonfalken är en sällsynt men regelbunden besökare i vår land under fr.a. senvåren. Arten häckar på stäpp, skogsstäpp och i jordbrukslandskap, t.ex.  anslutning till betesmarker, i Östeuropa och Centralasien. I Europa finns huvuddelen av beståndet i Ryssland och Ukraina, men arten finns även i Ungern, Bulgarien och Rumänien. Aftonfalken är en utpräglad långflyttare som övervintrar långt ned i södra Afrika, t.ex. i Sydafrika, Botswana och Zimbabwe. En lång resa som kan vara nödvändig för en utpräglad insektsätare som denna lilla falk.

Aftonfalken -på väg att bli än mer ovanlig?
Oroväckande nog finns tydliga tecken på minskning av flera betydande populationer, både i Europa och i Asien. Det europeiska beståndet på 26 000 - 39 000 par har minskat kraftigt sedan 1970-talet. Detta gäller i synnerhet nyckelpopulationerna i Ryssland och Ukraina.I Ungern har beståndet minskat från 2000-2500 par i slutet av 80-talet till 600-700 par i början av 2000-talet. Aftonfalken hotas av intensifiering av jordbrukslandskapet, användning av pesticider för att bekämpa insekter och minskad betesdrift. Likt andra falkar bygger arten inte något eget bo utan flyttar ofta in i ett risbo som råkor har byggt. Råkan är också en fågel som är knuten till det öppna landskapet och häckar i kolonier i träddungar och alléer i slättbygder. Det är vanligt att en koloni av aftonfalkar tar över bon i en råk-kolloni. Men när dessa träddungar röjs bort, i strävan att göra åkrarna allt större, försvinner viktiga häckningsplatser.

Arten klassas globalt som Nära hotad (Near threatened) på grund av den kraftiga minskningen under de senaste årtiondena. Även om det finns viktiga populationer i stäppområden ai Centralasian som är stabila finns anledning till oro. Flera andra av stäppens fåglar har haft kraftigt minskande populationer, t.e. stäpphök, stäppvipa och svartvingad vadarsvala.

Birdlife -fakta om aftonfalken

Spansk sparv 19/5 Ny art för landet!

I söndags förmiddag fick jag larm om en spansk sparv i en trädgård i småländska Rydaholm. Skådare var på plats och eftersökte fågeln, som enligt uppgift observerats under morgonen och kvällen innan. Jag och min fru bestämde oss snabbt vart vi ville styra söndagsutflykten. Men väderförutsättningarna var inte de bästa. I det ihållande regnet var fågelaktiviteten minst sagt dämpad. När vi var på plats var det redan ett 50-tal personer som hunnit fram. Våra blickar riktades mot den fågelmatning där fågeln hade setts tidigare. Efter dryga halvtimmen lättade regnet och himlen blev ljusare. Då plötsligt ropade någon från andra sidan huset. "Där är den!" Benen på ryggen och upp med tubkikaren. Där satt den, i toppen av det blommande körsbärsträdet!  Sveriges första fynd av spansk sparv. En art som normalt är stannfågel eller kortflyttare i jordbruksbygderna i östra Medelhavsområdet. Den spanska sparven tillhör sparvfinkarnas familj och släktet Passer, som även innefattar gråsparv och pilfink. Foto: Ola Österström

Öland 18/5

Exkursion med min studiecirkel till Öland lördag 18/5 bjöd på fint väder och en fin blandning av fåglar. Vid Skärlöv på sydöstra delen av ön fotade jag denna lundsångare som bjöd på sång och poserade i grönskan. Lundsångaren är en av de riktigt sena flyttfåglarna som brukar dyka upp hos oss först i månadsskiftet maj/juni. Det är en östlig art som vandrat in i vårt land under de senaste årtiondena. I östra Sverige befinner sig arten i den västra kanten av sitt utbredningsområde. I vårt land är den mest regelbunden på Gotland. Foto: Ola Österström.  

Mitten av maj

Sångarna är en fågelfamilj som är obekant för många och det finns flera orsaker till det. De är små och ofta ganska anspråkslöst tecknade och de håller sig väl dolda i vegetationen. De är utpräglade insektsätare (även om några arter inte drar sig för att knipa ett bär emellanåt). Det gör att de måste ge sig iväg långt, till tropiska Afrika, för att hitta ett tillräckligt födounderlag för att klara vintern. Liksom övriga tropikflyttare medför detta att de kommer tillbaka till häcklokalerna i Nordeuropa sent under våren, när grönskan redan blivit frodig.

Två vanliga sångare, som ofta finns runt husknuten, är svarthätta (överst) och trädgårdssångare (underst). Får man se dem är de inte så svåra att känna igen. Trädgårdssångaren utmärker sig genom att sakna distinkta karaktärer och stöter mest i brunt och beige. Svarthättan har en svart (hane) eller röd (hona) hjässkalott. De båda arternas sång kan dock te sig likartad. Men om man lyssnar på dem några gånger på de pladdrande stroferna utmärker sig rösterna som två olika instrument som spelar samma melodi. Svarthättan har ett silverklart flöjtande och trädgårdssångaren ett lågmält pladdrande. Se länkarna nedan:

Svarthätta
Trädgårdssångare

Tidiga maj

Under första halvan av maj har flertalet av de sena tropikflyttarna anlänt. Vi väntar dock fortfarande på de allra sista. De fåglar som anlände i april har nu börjat komma igång med häckningen. Stenskvättan (överst) kan man hitta i de flesta typer av öppna marker, gärna där det finns stenmurar att bygga bo i och blomsterrika kantzoner. Rik flora innebär ofta en rik insektsfauna. Det betyder välfyllt skafferi för stenskvättan!

Den bruna kärrhöken är en rovfågel som har haft en positiv populationstrend den senaste tiden. Övergödning, med igenväxning som följd, har sannolikt gynnat arten. Den trivs nämligen i vegetationsrika sjöar och träsk. Hanen är vackert tecknad. Undertill är kroppen brunaktig och vingundersidan ljus med svarta vingspetsar.

Sena april

Efter en lång vårvinter, med ganska lite som händer ute i fågelmarkerna, har äntligen tropikflyttarna börjat komma tillbaka. Lövsångare, gransångare, svarthätta och ladusvala är några av de arter som började anlända innan april månads slut. Här lövsångare, Öland, augusti 2001.

Lövsångaren är den vanligaste fågeln i Sverige med ca 16 miljoner par. Lokalt är det dock bofinken som intar förstaplatsen. Lövsångaren och bofinken kan båda höras denna tid på året, från nästan varenda träddunge och buskage. De båda arternas sång är lite snarlik i strukturen. Men tonen, eller rösten, är annorlunda. Lövsångaren har en klar flöjtande, lite vemodigt fallande strof, medan bofinken har en mer tjattrande sång, med en klar "knorr" på slutet.

Jämför bofinkens och lövsångarens sång här:

Bofink
Lövsångare