Höst på Öland

Dvärgbeckasinen (två översta bilderna) sågs fint från gömslet på Ölands södra udde. Fyren Långe Jan är ett landmärke här nere. Med sina 42 meter och 197 trappsteg är den Sveriges högsta fyr (nedersta bilden).

Klockan 05.00 i lördags bar det iväg med studiecirkeln till Öland. Väderprognoserna visade klart väder och nordostvind som under dagen kunde vrida över till ost. Bra läge att titta på sträck tänkte vi. Vi var på plats vid södra udden strax efter gryningen och såg ejderflock på ejderflock sträcka förbi. Men häftigast var en ung pilgrimsfalk som kom insträckande från havet med ett byte i klorna. Den svepte in över stranden och satte sig ned och började äta. Det vackra vädret höll i sig hela dagen och vi hann med att se den unga tuvsnäppa som hållit till vid Västerstadsviken några dagar. Tuvsnäppan häckar på den arktiska tundran, både i Sibirien och i Nordamerika. Nordamerikanska populationer flyttar ned till Central- och Sydamerika för att övervintra och sibiriska populationer flyttar bland annat ned till Australien. Normalt har de alltså inte vägarna förbi Sverige. Ändå är tuvsnäppan en relativt regelbunden raritet, då några fynd görs varje år hos oss.

I söndags blev det återigen en tur ned till södra Öland (nedersta bilden), denna gång i sällskap av min fru. En bra promenad från landsvägen ned över strandängarna till Segerstads fyr bjöd på verklig höstkänsla. Det var mulet, lite fuktigt och ostanvinden drog in från havet. Rödhakarnas orangeröda bröst lyste ikapp med de gulnande höstlöven. Kungsfåglar klängde i vägkanternas örter som är rika på feta frön och fortfarande en del insekter. En brunsångare hade larmats ut från området kring fyren. Men tyvärr blev upptäckarna ensamma observatörer av denna raritet. Däremot bjöd Ottenby-området på mycket spännande. En taigasångare, hemmahörande i den ryska taigan, visade fint upp sig vid Ottenby kungsgård och blev dagen art för min del! I Gäddviken räknade vi in 37 snatteränder och 11 tundrasvanar  och från gömslet söder om restaurang Fågel Blå fick vi fina obsar av den svårsedda och ganska ovanliga dvärgbeckasinen (två översta bilderna). Denna lilla vadare är en ganska ovanlig häckfågel i norra Sverige. Men det finns faktiskt en liten tynande population även i södra Sverige. Arten är svår att se, men under senvåren kan den som befinner sig vid någon av häcklokalerna höra dess speciella spelläte. Det låter som en häst som galopperar över en träbro (se nedan). En riktigt fin helg blev det!

Dvärgbeckasinens läte